Följande är hämtat från Rasklubben för Dansk/Svenska Gårdshunden

Dansk/svensk gårdshund
FCI-NUMMER: 356

ORGINALSTANDARD: 1998-05-28 

FCI-STANDARD: 2008-07-25 

SKK:s STANDARDKOMMITTE: 2008-12-16

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Danmark/Sverige

ANVÄNDNINGS-OMRÅDE: Gårdshund och sällskapshund

NKU-KLASSIFIKATION: Grupp 2

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 2, sektion 1:1

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Rasen erkändes 1987 i Sverige och Danmark
 under namnet dansk/svensk gårdshund. Den har sedan gammalt funnits på lantgårdar
i Danmark och Sverige. Gårdshunden har använts som vakthund,  råttfångare och sällskap.

HELHETSINTRYCK: Rasen ska vara liten, kompakt och svagt rektangulär.
 Den är exteriört sent färdigutvecklad. 

VIKTIGA MÅTT-FÖRHÅLLANDEN: Förhållandet mellan mankhöjd och
 kroppslängd skall vara 9:10. Förhållandet mellan bröstdjup och benhöjd t.o.m. armbågen skall vara 1:1.    

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Rasen är alert, livlig och uppmärksam. 

HUVUD: Huvudet skall vara trekantigt och förhållandevis litet. 

Skallparti: Skallpartiet ska vara tämligen brett och svagt välvt. 

Stop: Stopet skall vara väl markerat. 

Nostryffel: Nostryffelns färg ska harmoniera med pälsfärgen. 

Nosparti: Nospartiet skall vara väl utfyllt, bli gradvis smalare mot
 nostryffeln, och får inte ge ett spetsigt eller snipigt intryck.
 Det skall vara något kortare än skallen. Nosryggen skall vara rak. 

Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga. Saxbett med jämna,
 välutvecklade framtänder. Tångbett tolereras. 

Kinder: Kinderna skall vara markerade men utan överdrift.  

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, svagt rundade och,
varken djupt liggande eller utstående.
 De skall vara mörka hos hundar med svarta fläckar.
Något ljusare ögon är tillåtna hos hundar med gula eller
 leverbruna fläckar. Uttrycket skall vara uppmärksamt och vänligt.

Öron: Öronen skall vara medelstora. Rosenöron eller framvikta öron.
 Vid framåtvikta öron skall öronspetsarna ligga an mot kinderna.
I båda fallen skall örat vara vikt i höjd med eller endast något
 över skallens plan. 

HALS: Halsen skall vara medellång och kraftig med lätt böjd nacklinje.
 Den skall inte vara elegant. Inget löst halsskinn. 

KROPP: Kroppen skall vara kompakt och substansfull.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, brett och svagt välvt. 

Kors: Korset skall vara svagt rundat. 

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara lång, djup och rymlig med
 mycket väl välvda revben. Förbröstet skall vara markerat. 

Underlinje: Buklinjen skall endast vara svagt uppdragen. 

SVANS: Svansen skall inte vara för högt ansatt.
 Den kan vara naturligt lång eller medfödd stubbsvans.
 Svansen skall bäras rak, svagt böjd eller i en öppen båge. 

EXTREMITETER: 

FRAMSTÄLL: Frambenen skall framifrån sett vara raka
 och parallella. Fronten skall vara något bredare än bröstkorgen.  

Skulderblad: Skulderbladen skall vara normalt tillbakalagda. 

Överarm: Överarmen skall vara normalt vinklad mot skulderbladet. 

Mellanhand: Mellanhanden skall vara stark och spänstig. 

Framtassar: Framtassarna skall vara små, ovala och nästan slutna. 

BAKSTÄLL: Bakbenen skall vara välvinklade i knä- och hasled,
 parallella och väl muskelfyllda. 

Lår: Låren skall vara tämligen breda. 
 
Baktassar: Baktassar som framtassar.  

RÖRELSER: Rörelserna skall vara parallella och fria. 

PÄLS:  

Pälsstruktur: Pälsen skall vara hård, kort och slät. 

Färg: Vit färg skall dominera med en- eller flerfärgade fläckar i
 olika storlek och kombinationer (svart, tan, leverbrunt
och olika nyanser av fawn). Med eller utan tanteckning.
 Mycket små fläckar eller prickar i den vita grundfärgen (flecking) är tillåtet. 

STORLEK/VIKT: 

Mankhöjd: Hanhund 34 - 37 cm 
                 Tik 32 - 35 cm
                 Tillåten avvikelse + / - 2 cm

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande
 till graden av avvikelse. 

- rasen får inte ge ett elegant intryck 
- trång front
- lågställd
- grund bröstkorg
- flat eller kort bröstkorg
- brant kors
- ståndöron
- för lång hals 
- ringlad svans, svans buren tätt på ryggen

Nota bene: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller
extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt
 kan påverka dess hälsa och sundhet.  

TESTIKLAR: Hos hanhunden måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Fakta

Rasen erkändes 1987 i Sverige och Danmark under namnet dansk-svensk gårdshund. Den har sedan gammalt funnits på lantgårdar i Danmark och Sverige. Den har använts som vakthund, råttfångare och sällskap. Man tror att den har sitt huvudsakliga ursprung dels i pinscherraserna och dels i de brittiska vita jaktterriern.

Gårdshunden är en liten, pigg, frisk, sund och mångsidig familjehund, som lätt anpassar sig till de flesta situationer. Hundsporterna agility, freestyle, spår, lydnad, bruks och utställning lämpar sig bra som aktiviteter. Många tränar o tävlar också viltspår.

För att vara en gårdshund behöver hunden ha vissa egenskaper som t ex stark flockkänsla, livligt temperament, vara nyfiken, uppmärksam och ha mkt arbetsvilja. Den tycker om att arbeta både fysiskt och mentalt och kräver ganska mycket aktivering. Trots att den dansk/svenska gårdshunden ser liten och söt ut är det en ganska ”krävande” hund. Den behöver någon form av regelbunden, daglig stimulans för att må bra.  Sen är den en riktig kelgris som gärna kryper upp i knäet och kopplar av.   Den är en utpräglad väktare som omedelbart slår larm om främlingar kommer in på hemområdet. Den bildar snabbt ett revir. I övrigt är den dock inte en ”skällig” ras, utan tvärtom tyst. Den fungerar väl med andra hundar av olika raser och umgås särskilt gärna och utmärkt med sina rasgelikar. De kan samlas i stora grupper och umgås utan vare sig skällande eller slagsmål. Den dansk/svenska gårdshunden är en mångsidig ras som lätt anpassar sig i de flesta situationer.

Den älskar sin familj och är den trogen. Den mår inte bra av att vara borta från familjen mer än några timmar dagligen. Den vill inte heller vara utestängd från familjen när alla är hemma, utan vill vara där ”flocken” är.   Kroppskontakt och värme, (gillar att ligga i solen en het sommardag) är viktigt, som att sitta i knäet eller krypa ner under täcket i sängen.  Gårdshunden fungerar oftast bra ihop med andra djur som kan finnas på en gård och är glad i barn.

Gårdshunden är snabbtänkt, klok och påhittig. Livet med en gårdshund blir aldrig tråkigt. Om den skulle bli uttråkad visar den det genom att aktivera sig själv och därigenom sin matte/husse.  En rejäl motionsrunda är alltid bra, men den vill gärna använda huvudet också. En stunds nosaktivering, leta godis eller hitta gömda leksaker utomhus gör den väldigt nöjd.

Den är en robust hund som tål och tycker om det mesta. Den är släthårig och har ingen underpäls. Det innebär att de ibland fryser, vilket man lätt kan avhjälpa med ett varmt skönt täcke. Vissa gårdshundar har en  hel del jakt isig, och då får man lägga ner mycket träning på inkallning för att kunna ha den lös i skog och mark.

En gårdshund behöver p ga sin påhittighet och sitt livliga temperament  ha en uppgift. Med lagom dos av kärlek, mat, motion och aktivering får du en kamrat som gör allt för sin husse/matte. Liten, pigg, frisk och sund – dansk/svensk gårdshund.

-          En gårdshund är en trevlig familjehund som kräver delaktighet och aktivering.

-          En gårdshund är en hund att ta med sig på alla former av spännande äventyr.

-          En gårdshund blir med vänlig och konsekvent behandling den trognaste kompis man kan önska sig.

-          En gårdshund älskar närhet och blir den bästa sängvärmare du kan få.

-          En gårdshund är väldigt mångsidig och kan användas till agility, freestyle, lydnad, spår etc.

 Lite om sjukdomar som finns hos Gårdshunden

Den dansk svenska gårdshunden är mycket frisk o sund med det kan ändå vara bra att känna till några av de  sjukdomar som uppstått

Höftledsdysplasi (HD)
En skada på höfterna som hunden kan ha mer eller mindre problem med.
Avel på dansk svenska gårdshundar bör bara ske med hundar som är friröntgade med A el B på höfterna. De som har C, D eller E bör inte förekomma i aveln. Man bör även vara uppmärksam på kullsyskon och nära släktingar så att även de har bra HD status. När man HD röntgar så sänds det automatiskt in till SKK och de läser av bilderna, sen kan alla läsa resultatet på www.skk.se hunddata.

Det finns även en höftskada  som heter Legg Perthes (LP). Den orskakas av en cirkulationsrubbning i skelettet som gör att blodkärlet till höftledskulan störs vilket leder till att benvävnaden i lårbenshuvudet bryts ner.
 Debuterar i 5-12 mån åldern. Anses ärftlig och orsakas av en gen som krävs i dubbel uppsättning (från både mamman och pappan) för att skadan skall visa sig.  
 
Finns även fall av Patella luxation.  Knäskålen kan vid denna defekt flyttas ur sitt normala läge utåt eller inåt. Drabbade hundar kan  vara helt eller periodvis symtomfria. Mer eller mindre tillfällig hälta kan uppstå och vid grava fall kan det vara kronisk hälta och en knäande gång.

PRA eller progressiv retinal atrofi, som förkortningen står för är en ärftlig sjukdom. Det betyder en fortskridande förtvining av näthinnan. En sjukdom som leder till blindhet hos hundarna.

PLL är en annan ögon sjukdom som är allvarlig och som kan ex. leda till smärta, glaukom och blindhet. Man har i dagsläget hittat en genetisk mutation som är inblandad i sjukdomen. Det är denna mutation man letar efter vid gentestet. PLL är som utgångspunkt recessivt nedärvt, vilket innebär att hundar som ärver gendefekten av båda föräldrarna blir sjuka.

Finns mer intressant läsning på den Dansk/Svenska rasklubben.

Copyright © Rasklubben för dansk/svensk gårdshund.